Det står ofta en hemlös man utanför ICA Maxi när jag är där och handlar. Han säljer Situation Stockholm. En bra tidning som hemlösa får sälja för att dra in lite pengar att leva på. Tidningen kostar 50 kronor. Han får behålla hälften. Han måste ta tåget till Örebro för att hämta tidningarna. En tågbiljett till Örebro kostar mellan 200 och 300 kronor. Det är alltså 10 tidningars försäljning för att betala biljetten.

Den här mannen har snälla ögon och är väldigt trevlig.  Jag köper oftast en tidning i veckan fast det kommer nya nummer en gång i månaden. En tidning kostar mindre än en Allerum Prästost, lite mer än en förpackning med parmaskinka eller lite mindre än dom är cashewnötterna som jag gillar så mycket.

Jag hälsar alltid på honom. Tittar honom i ögonen. Stannar och småpratar. Ute är det kallt och blåsigt. Jag huttrar. Han frågar hur det är… Många går bara förbi och låtsas som att han inte finns… Det känns inte bra. Men… när jag stannar och står där en stund så kommer det nästan alltid någon mer… Om inte så ropar jag dit något flyktigt bekant människa… Det räcker alltså att föregå med gott exempel så kan man dra igång en liten positiv våg – som gör att han får sälja några tidningar. Vad han gör med sina pengar vet jag inte – han är ju hemlös så betala hyra gör han nog inte. Men kanske köper han en semla någon tisdag… eller samlar ihop till ett par varma skor…. Eller köper ett par vantar så att hans rödfrusna händer får lite värme… Jag hoppas i alla fall att även han kan få en liten, liten guldkant på sin tillvaro någon gång. Så jag köper en tidning till och säger en vit lögn om att någon på jobbet bett mig att köpa en tidning när jag ändå är där.

Ha en trevlig helg, ropar han efter mig när jag går.

Du med svarar jag… Och undrar hur en trevlig helg egentligen ter sig för honom.